Grillad parad med Ylvorna

torsdag, 12 augusti 2010
Av: Jonas

Sju jägarinnor (Jane Hedvard, Marie Henriksson, Lisbeth Skottke, Janine Kettels, Carina Haraldsdotter, Birgitta Rasmusson och Ulrika Björkstrand) från Ylvorna träffades för grillfest i början av augusti. I Birgitta Rasmussons trädgård bjöds det på mängder av mat. Till varje ny rätt fick ylvorna gissa vilket kött som kom från vilket djur. Snacket under kvällen rörde jakt, styckning och en massa annat roligt.

Röken spred sig över trädgården. Endast ett par timmar tidigare hade himlen öppnat sig. Nu var vädret klart och värmen hade återvänt – åtminstone där jag stod. Vid grillen. Gästerna såg komfortabla ut där i solljuset när de sippade på den friska fläderblomsbålen.

Birgitta, husets värdinna, bjöd alla till bords medan jag, i rollen som assisterande värdinna, lade på de första bitarna kött på gallret. Värmen ökade ytterligare och en ljuv köttdoft lade sig i luften.
– Vad är det för kött? frågade gästerna.
– Ta en tugga tillsammans med bearnaisesås, potatis och sallad. Sen får ni gissa vad det är, sa Birgitta och jag i kör.
– Kyckling, det är kyckling, sa någon. Köttet är så ljust och det smälter så fint i munnen.
– Äh det säger ju alla att allt är när de inte vet vad det är, sa en annan.
– Nä, vi kan inte gissa vad det är för kött, sa de fem ylvorna i kör efter att ha rankat köttet högt.
– Kanin, det är kanin. Inner- och ytterfilé i basilikamarinad berättade de två värdinnorna.
Förvåningen spred sig i sällskapet.
– Det hade vi aldrig kunnat gissa, replikerade gästerna.

Nya köttbitar lades på grillen och under tiden svarade jag på jägarinnornas frågor om styckning. En ny doft av vitlök samt av enbär och sherry tornade upp sig. Köttet var mycket mörkare den här gången och gissningarna haglade fram.
– Är detta hare? Men det smakar ju inte som hare.
De förutfattade meningarna om hare försvann samtidigt med svaret på frågan.
– Nä, ni skojar! Gud så gott! utbrast damerna med munnarna fulla av glädje, överraskning och harfilé. Men det smakar ju inte alls hare fortsatte de mellan tuggorna.
Birgittas och min blick möttes i ödmjuk förnöjsamhet samtidigt som våra stora leenden guppade mellan våra öron.  Det är en fantasisk och obeskrivlig känsla att bjuda på njutbar mat när vi själva varit med från skott till gryta och sedan få nöjet att se de njutbara uttrycken i gästernas ansikten.

Efter en kort paus i ätandet försattes leken ”Gissa maten” snabbt i spel igen med rådjurssadel och kalkon på menyn. Kalkonen var en liten kuppfråga, nu var ylvorna så inne på att fullfölja denna grillade viltparad med ytterligare ett djur från Sveriges fauna att de inte ens reflekterade över att köttet kunde komma från ett tamdjur. Gås, var nära nog ett bra svar i alla fall.

Gästerna muttrade och stånkade milt och belåtet av mätthet, medan Birgitta svarade på frågorna som haglade över oss kring de smakrika marinaderna. Samtalsämnet gled in på svamp- och bärplockning. Stickade koftor kom fram som skydd mot den milda augustidaggen och lyktor tändes på borden. Desserten nalkades med kaffedoften. Djupa tallrikar fylldes med uppfriskande vaniljglass och Birgittas himmelska varma björnbärssylt.

Snart begav sig några av gästerna förnöjsamt hem igen med en hel viltparad i magen och glada mungipor fulla av björnbär. Resten av oss stannade över natt. Morgonen efter bjöds det på en kanonfrukost, med alla tänkbara tillhörande smaskigheter, i trädgården.  Vi avrundade sedan med en uppfriskande tur med de sju hundarna i skogen.

Ulrika Björkstrand

Comments are closed.