”Hunden… igenkjänner ångan af hans fotspår”

lördag, 16 april 2011
Av: Uno

”Hunden… igenkjänner ångan af hans fotspår”, Carl von Linné 1752

 

Lars Eriksson, som är utvecklingsansvarig inom polisens hundtjänst inledde sin föreläsning med ovanstående citat hämtat från Carl von Linné 1752 i lördags då Jägareförbundet Skåne hade samlat sina jakthundsinstruktörer för kompetensutveckling. Von Linnés rön när det gäller viltspår finns att läsa i en faksimilutgåva som innehåller många kloka tankar.

29 av Skåne-Blekinges ca 40 jakthundsinstruktörer hade mött upp under dagen som gynnades av ett soligt och inbjudande väder.

Lars Eriksson inledde dagen med en föreläsning om polisens idéer kring träning av spårhundar och förevisade därefter med hjälp av P-O Eriksson och Håkan Sköld några praktikmoment.

Självfallet överensstämde i allt väsentligt grunderna för spårning med hur vi jägare tränar våra spårhundar, men dagen gav en hel del tips som vi kan nyttja för att få fram bättre spårhundar. Jägareförbundets nationella hundgrupp kommer att utnyttja polisens och Lars Erikssons idéer när man i närtid skall uppdatera sitt eget spårkoncept.

Lars började med att lista tre olika typer av spår traditionella spår, ID-spår och Lydnadsspår. Traditionella spåret innebär att hunden hittar spåret och spårar tills föraren säger stopp. Denna typ av spår används av SBK, polis och försvaret. ID-spår används av polis, räddningstjänst och kriminalvård. Det gäller här att visa hunden ett föremål som informerar den om vad som skall spåras. Min reflektion är att vi här kan göra en jämförelse med våra viltspårhundar som ”nosar in sig på en skottplats” och sedan följer ett skadat djur. Den tredje spårtypen är lydnadsspår. Detta är en tävlingsform, som är stor även internationellt. Vi människor har här satt normer för hur hunden skall bete sig under spårningen, hur spåret skall se ut (längd, vinklar, bloduppehåll mm). Reflektionen här är att vi ofta tränar våra spårhundar enligt denna typ av spår, vilket kan medföra stereotypa övningar som inte utvecklar hunden.

Tips från polisens spårträning:

Första övningarna. Skapa spår som är i kontrast mot omgivningen. Ett personspår i skogsmark skapar en bra kontrast. Variera ålder, underlag och längd. Kontrasten mellan spår och omgivning är viktig.

Börja gärna med långa spår, 1 km för en ettårig schäfer t ex.

Använd ett kontrollspår för att kontrollera om hunden är mogen att spåra. Lägg detta på ett fält. Gå mot spåret men gå minst 200 m innan du är framme vid spåret. Låt hunden få chans att hitta spåret genom att korsa detta upp till tre gånger. Följ sedan spåret och kontrollera om hunden ”fäster” vid spåret. Notera också hur hunden beter sig när den spårar respektive tappar spåret.

Ålder på spåret kan vara upp till ett dygn. Man tar inte hänsyn till vindriktningen vid spårtillfället

Det är viktigt att spår görs omväxlande och spännande (krökar t ex.) Det är inte alltid nödvändigt med ett markerat slut på spåret.

Vid tappt (hunden höjer nosen) – ta det lugnt och studera var och hur hunden arbetar. Hunden måste lära sig att lösa problemen själv annars är det risk att den börjar söka förarens hjälp. Träna tappt. Jobba med många vinklar och gör spåren roliga. Ingen snitsel.

Ställ inte krav på hunden som den inte klarar av. Det finns då det risk för blind/skenspårning. Undvik att bli irriterad på hunden. Kan medföra att hunden, för att göra föraren till lags, beter sig som om den spårar utan att följa det egentliga spåret.

Planera din spårträning. Mål/indvidanpassa. Enkel stegringsplan.

• Variera terräng/miljö

• Spårstarten

• Sträckning

• Föremål i spåret, men inte många. Kan placeras på olika sätt, högt ibland.

• Ålder på spåret. Personspår kan vara upp till 17 dygn, extremt.

• Längd, millånga spår, också extremt

• Störningar

• Vinklar

• Vind (Vi förordar oftast medvind för att få fram markbunden spårning)

• Tempo (jfr polisenhundens mål att komma snabbt ikapp boven med vårt krav att kunna skjuta när vi kommer fram)

• Spårläggare

• Underlag

• Problem

• Pauser (viktigt att kunna pausa, få hunden att koppla av i spåret, kan innebära att den klarar avsevärt längre spårning).

• Låt hunden leta efter spåret (jfr vårt problem när skytten pekar ut fel skottplats).

• Riktningsbestämning (jfr när skytten pekar ut fel riktning).

• Förledning, andra spår som korsar

• Smittad miljö (Kan för vår del vara att annan hund testat att spåra först).

• Tappteknik (Träna ”exercismässigt”, ”trappan”, stanna låt hunden gå ut i linans längd och börja ringa).

• Överlämna spårarbetet till hunden och våga lita på denne. (Led inte hunden runt spåret, använd fler osnitslade spår).

• Våga prova-identifiera gränser och töj dem

• Anlaysera-individanpassa

• Spåret dresserar hunden

Polishunden spårningstränar tre gånger per vecka för att underhålla spårförmågan och sex gånger per vecka för att utveckla den. För att träna så ofta krävs variation. (Jfr våra rekommendationer 1-2 per vecka).

Man börjar med personspår och lägger sedan till andra moment (blod t ex.) Momenten tränas var för sig (spår, upptag, tappt…).

Det kan vara lämpligt att istället för två 500 meters spår använda ett 1000 m spår.

Om man släpper två hundar eller låter två hundar jobba ihop kan det få till följd att den ranghöge hunden trycker ner den som är ranglåg.

Acceptera att alla hundar inte är bra på allt. Ställ därför inte för höga krav på hunden.

Viktigt att träna på olika underlag. Träna varje underlag separat först och lägg sedan ihop.

Spår är en bra sysselsättning för alla hundar, tänk bara på att individanpassa. Skapa relation till hunden, få fram känslan att vi spårar ihop.

Bildgalleri:

 

 

Leave a Reply

You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

By submitting a comment here you grant Jägareförbundet Skåne a perpetual license to reproduce your words and name/web site in attribution. Inappropriate or irrelevant comments will be removed at an admin's discretion.