Plotten Lottas vidare äventyr och bravader

lördag, 11 januari 2014
Av: Uno

Plotthunden Lotta med matte Marie Strauss Satt och surfade lite på nätet och hamnade på SSDV hemsida http://www.ssdv.nu/ . Där klickade jag mig runt lite och noterade att det skulle vara möjligt att starta min Lotta på drevprov. Då hon de två sista säsongerna har jagat en del gris på lite olika jakter så tänkte jag att det kanske kunde vara kul att prova. Så jag mailade till klubben och fick svar från dess kontakperson. Jo, det skulle vara möjligt att starta på ett särskilt prov, vilket innebar att jag själv skulle ordna mark och vi kunde pröva henne under en vanlig jakt på vildsvin. Sagt och gjort så pratade jag med mitt jaktlag och vi bestämde att prova henne samtidigt som vi skulle jaga gris för första gången på säsongen. Vi har en mark här i Skåne där det bedrivs en del andjakter och för att inte störa dem så jagar vi inte på grisarna med hund förrän andsäsongen är över. Som det brukar vara med gris så vet man ju inte om de är hemma eller ej, men det såg bra ut, med gott om spår efter dem veckan innan jakten. Så var det dags och vi släppte i vår största såt vars terräng består av mycket vassar, träskmark, salix och tätningar. Rådjur såg vi i massor men efter att såten var genomgången hade domaren och jag inte kunnat se några grisar. Ett drev gick in i grannens salixplantering och den närmaste passkytten såg Lotta fara in och ut i en av dess kanter under fullt skallande men han såg inte någon gris. I samband med ett annat drev tyckte en av vägvakterna att han såg en kulting skymta förbi. Vi var lite modstulna eftersom vi hade haft stora för hoppningar på just den såten. Nästa såt var en mindre granplantering. Vi gick in och ganska snart började Lotta fara rundor som hon gör när hon hittar rävvittring. Lite väckande och sedan for hon iväg och så blev det fullt drev bakut ur såten ner mot en ravin, som vi skulle ta senare . Väl nere i ravinen såg vi på pejlen att hon blev kvar på ett ställe och sedan återkom hon till oss. Tyvärr såg vi inget drevdjur och inget djur passerade heller någon passkytt. I samband med att Lotta kom tillbaka till oss small det helt plötsligt på andra sidan av granet. En av passkyttarna meddelade att en gris kommit ut ur granet men efter skotten gått tillbaka in i det. Han trodde att skottet tagit bra och att grisen låg. Kul, men jag ville ju att Lotta skulle varit inblandad. Hon döskäller så jag tänkte att vi får gå igenom såten och sedan avsluta i det hörnet där grisen antagligen låg. Vi jobbade oss vidare utan resultat. Så var bara sista biten kvar och vi ställde kosan dit. Äntligen började Lotta ståndskalla. Bra tänkte jag, då ligger grisen ju där, men när jag började närma mig så upplevde jag att ståndskallet förflyttade sig. ”Skitt” den är skadad, blev min tanke. Det var bara att försöka ta sig in på ståndet. När jag nästan är framme i närheten av Lotta hör jag en gris blåsa och så börjar det röra sig överallt runt mig, men jag ser inget. Två årsgrisar först och sedan en sugga med 12 småkultingar går ur såten förbi passkytten med Lotta efter, ingen blev skjuten. När Lotta kommer tillbaka är jag ute hos skytten och vi går ner till skottplatsen. Hon får söka efter den skjutna grisen och hittar den precis innanför de första träden och börjar då döskälla, en mellanstor galtar är det. Jag går in i såten igen och Lotta ger sig tillbaka in där hon hittat grisarna och börjar ståndskalla igen. Knäppa hund, tänker jag, nu skäller hon på vittringen! Nåja jag smyger in till henne igen och när jag ser henne ser hon väldigt målmedveten ut. Jag tar något steg till och ser något mörkare längst inne under granen där de andra grisarna var innan. Då reser sig en gris, (en medelstor galt) och ger sig iväg under granen med Lotta efter. Jag hinner inte få iväg något säkert skott, attans! Grisen går ur såten efter att dragit runt nästan ett helt varv inne bland granarna. I sista såten, ravinen, hade vi två rävar på fötter, varav en fick bita i gräset. Kanske var det den, som smet ut ur granet, tänker jag. Om vi inte hade vi inte trott att Lotta ståndade på det påskjutna vildsvinet, så hade vi låtit henne jobba längre för att få längre stånd/drev tid. De få minuternas skalltid, som det nu blev gjorde det ju svårt att rättvist bedöma ”jaktarbete och mod” . Det kunde ha blivit ett 2:a pris sa domaren. Nu blev det ett istället ett 3:e pris, full pott på lydnad och jaktlust och totalt 29 p av max 40. Men jag är jätteglad över vårt pris och de nya erfarenheter vi fått. Vid pennan en lycklig matte till Lotta Marie Strauss Nedan: Marie och kompisen Anette som vann Skånes eftersöksmästerskap 2009. _MG_3444

Leave a Reply

You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

By submitting a comment here you grant Jägareförbundet Skåne a perpetual license to reproduce your words and name/web site in attribution. Inappropriate or irrelevant comments will be removed at an admin's discretion.